Jag älskar att träna med min underbara madde <3 hon är en grymt lyhörd hund som kan avslöja alla mina känslor fast ja försöker dölja dom, är ja ofokuserad blir även hon ofokuserad o.s.v Iprincip alltid när vi tränar har vi kul ihop, och jag blir löjligt glad när vi lyckas komma en bit på vägen mot t.ex bättre moment i lydnaden, när olika handlings sett funkar på agilityn o.s.v Hon gör alltid sitt bästa och på tävlingarna hitills så har det gått grymt bra! även på nästan alla träningar så går hon som ett tåg vilket är super kul! men när det oftast går bra så vill man ju såklart att de alltid ska gå bra, man börjar känna press på att det måste gå bra, även fast de kanske inte måste göra det! Jag älskar att träna med henne, men när känslan av att vi måste prestera kommer så blir jag en ofokuserad matte och det är då det inte går.. Jag satt igår o kolla runt på olika aussie hemsidor, massa ekipage som har kommit grymt långt och hundarna är inte alls gamla, då väcks den här tanken i mitt huvud : varför har inte vi kommit längre? samtidigt som jag tycker vi har kommit långt! och jag tänker på att folk förväntar sig att vi ska prestera bra hela tiden, fast dom kanske egentligen inte gör det..

Det här var några av de tankarna som snurra i mitt huvud igår och har även vart där några gånger tidigare, men med hjälp av underbara vänner och att jag har fått tänkt lite så har jag rett ut dom!

Madde och jag HAR kommit långt på det här knappa året tillsammans!  Vi har tagit LP1 tillsammans, vi är nästan klara för att kunna köra agility tävlingar ordentligt, det enda som fattas är slalomet som är en got bit påväg! Vi är iprincip klara med lk II och vi tränar inför lk III och vi ska i sommar gå ut o starta lk II tillsammans. Vi tränar sök, spår och uppletande för att det är så kul och hon gör alla 3 grejerna på ett RIKTIGT proffsigt sätt, hon skulle kunna komma långt inom både söket och spåret!  Vi har hunnit blivit ett sammansvetsat team som har grymt kul tillsammans, jag älskar min blåa flicka och kan inte föreställa mig ett liv utan henne   Jag vill inte ha några krav eller nån prestations ånget inför något, jag kan inte titta på hur långt andra ekipage har kommit, dom är dom, jag och madde är vi och vi ska göra det tillsammans på vårt sätt! om de så ska ta flera år så får de göra det, tillslut kommer vi nå våra mål och varför då inte ha kul påvägen?!  

Jag älskar dig madde på ett helt oförklarligt sett, vi är som skapta för varandra, från dag 1 har vi vart ett oslagbart team o ja skiter i om andra tycker att du inte är "tuff nog, eller har motor nog", jag vet att du har en motor som passar mig helt ypperligt och du har en grym mentalitet som kan ta oss långt på agility o lydnadsplanen eller vilken plan vi vill, jag skiter i vad andra tycker det viktigaste är att DU och JAG är ett TEAM!

Idag har det vart en riktig ute dag! Vi börja dagen med att åka till Nora för att kolla på bruksutställningen där. Vi träffade på lite folk vi kände, kolla in lydnaden & fina hundar i ringarna.. vi passade även på o bada hundarna i den fina sjön som låg precis bredvid planerna. Hundarna verkligen ÄLSKADE det, och madde får alltid tokryck efter att hon har badat haha   hon hitta nån liten petflaska hon kampa med o greja, mitt hjärtegos! Kion är mer som en flodhäst, han ska plaska i vattnet, gärna stå o sörpla i sig lite vatten o kanske käka lite sjögräs  

Efteråt så åkte vi till klubben, gick en sväng me hundarna och sedan så kom Pia, Ylva och Therese + hundar, då vi hade bestämt träff för att tävlingsträna! Vi började med en platsliggning, den träningen har verkligen gått frammåt för oss och hon ligger jätte fint nu men inte idag   jag förstod inte riktigt då och där vad det berodde på men det slog mig ju sen! Mamma o kion följde me till klubben o skulle gå hem och när vi är påväg ut på planen till platsen så går dom.. Och så matte/flock kär som madde är så var det riktigt svårt för henne o hålla koncentrationen då, jag trodde inte de skulle beröra henne när hon väl låg ner, men hon hade svårt att lägga sig i ro och hon kröp även lite, allt för att hon inte var i rätt sinnesstämmning och inte fokuserad på uppgiften, utan på vart mamma tog vägen! Vi får helt enkelt ta nya tag! 

Vi valde också att kedja ihop ungefär 4 moment var (per ekipage). Vi blev kommenderade och körde utan belöning emellan momenten. Jag valde fjärrdirrigering, hoppet, apporten och inkallning m. ställande i min kedja.  Och allting gick toppen fint! Fjärren gick inte riktigt så fort som de brukar, lite repris kan va bra på den (inte bara klass III:s fjärr alltså ). Hoppet gick jätte fint förutom att hon tjuvstartade på testledarens kommando, vi gjorde då om sen och då satt hon fint kvar på andra sidan   Apporten gick toppen toppen! och sedan var de inkallning m. ställande, hon hade fin fart och hon stannade jätte fint och kom med lika bra fart in igen   super nöjd matte!! 

Vi avslutade sen träningen (paus emellan kedjan och rutan) med rutan träning som gick galet bra! Våran första helt tävlingsmässigt korrekta ruta  Yes nu är de bara o fortsätta som vi har gjort, nu har vi äntligen fått bekräftelse på att vi är påväg, att vi kommer kunna gå ut o sätta rutan, den som har tagit sån himla tid! 

Nöjd tävlingssugen matte!!