Kvällens andra inlägg blir om lydnaden, nånting har hänt men vi är inne i ett "flow" just nu som jag aldrig vill lämna! Madde är helt galet taggad, hela träningarna och på allt! vi gör   Missförstå mig inte, madde brukar vara taggad vid träning, hon älskar att träna, men hon brukar "tappa" lite av sitt bästa driv efter en liten stund in i passet, men nu är hon lika taggad hela tiden, trots att hon blir lite trött! Det brukar vara väldigt kul med lydnad men nu är det GALET roligt!   Momenten går grymt bra och det är så jääkla kul! Kanskee har de med att jag precis har bestämt att de inte blir någon klass 3 start inom den närmsta tiden då jag inte inte vill att vi ska gå ut och tävla förens vi är mer redo! Vissa moment är ju inte klara, vissa är iprincip klara men vi har endel kvar att jobba med o mest på uthålligheten vid flera moment och  att motivationen ska vara hög trots utebliven belöning.. Vet hur lätt jag har haft att känna press på att vi ska prestera på tävlingar tidigare, vill inte att de ska bli så igen, vi ska ha roligt ihop på tävlingar, de är de viktigaste   

Ojoj nu är de stoor skärpning som gäller! Inte ett inlägg på över 1 månad!   så därför tänkte jag slänga in 2 stycken på en kväll för att kompensera lite   Först måste jag berätta en snabbis om kennellägret! En av årets höjdpunkter där vi träffar massor av släktingar till Madde och härliga hundägare under en hel helg, massa hundträning, snack och skoj   Super gulliga Anna o finaste kullbrorsan Silver hämtade oss vid tåget i kopparberg och vi fick även åka med dom hela helgen eftersom ja inte har nån bil, guld värt, TUSEN TACK!

Nu då till Höjdpunkten på årets läger, vilket var mitt och maddes första spår på fredags förmiddagen! Tanken var att Natali skulle lägga ett halvsvårt spår på ca 700 m åt oss med lite klurigheter, Natali gick ut först och kom tillbaks sist och spåret hade blivit 1120 m och riktigt svår terräng haha   Därför blev det att jag o madde bytte spår med Peder och Kicken (tävlar elitspår) så vi fick deras ca 800 m långa spår. Det första spårläggaren (Kjell) säger är att det är ett upptag till spåret vilket vi aldrig ens har testat! Men vi går bara rakt ut mot spåret och ser hur Madde hanterar det hela, hon förstod inte alls varför vi gick där utan nått spår, men så fick hon upp det och tog först bakspår ca 2-3 m och vänder sedan självmant om och tar spåret i rätt riktning och spårar helt galet bra   hihi här kommer madde som aldrig har testat upptag och fixar ett i 90 graders vinkel och reder ut spårriktningen helt självmant, är hon helt underbart duktig eller vad?!   Resten av spåret var i blandad terräng med 6 eller 7 apporter och en kraftig spetsvinkel, vilket vi inte heller har gjort och även den löste hon helt galant! Kjell som hade lagt spåret (har hållt på med brukshundar väldigt länge) sa hela tiden att hon var grymt duktig och att han var mäkta imponerad igenom hela spåret, nått helt makalöst, och han varnade mig även sen att ja skulle hålla koll på henne så han inte snodde med sig henne hem   Så galet nöjd har jag nog aldrig vart med ett spår innan och de va helt klart vårt bästa spår någonsin!   Det som gjorde det hela lite extra roligt var att på kvällens samling vid grillplatsen så stallde sig Kjell upp och berättade hela historian om vårt spår, hur väldigt imponerad han var och berömde oss inför alla de andra, vart så rörd och glad att vi fick ett sådant beröm, bästa Madde    Det gjorde helt klart min helg, även om det var mycket annat roligt också och vi kommer leva på det spåret länge som motivation, att vi verkligen kan!