Jag har funderat ett tag över det här, något som jag grämer mig över väldigt...
Är man en bättre förare/hund om man snabbt klättrar i lydnadsklasserna upp till eliten med halvdanna poäng men som ändå räcker till 1:a pris o kanske en tävling i varje klass? Än den föraren/hunden som det tar lite längre tid för att komma upp till eliten men som har höga poäng vid tävlingarna och som kanske tar LP:n i flera av klasserna? Jag säger inte att jag tycker att något av dom är rätt eller fel, att det ena är bättre än det andra.. Men jag har funderat över det.. Vet många som även klättrar snabbt och får höga poäng varje gång med.. Men är något bättre än det andra? Jag menar när alla de här hundarna är uppe i eliten och kanske ligger på en jämn nivå där, spelar det ens då någon roll vilken resa det ekipaget hade för att komma dit? Eller är huvudsaken att man har nått dit?

Jag känner mig väldigt ofta dålig som hundtränare, att jag är otillräcklig för att kunna ta till vara på den underbart duktiga hunden jag har! Att hon skulle ha kunnat komma mycket längre än vad vi nu har gjort med en annan förare.. Och dessutom har jag ju åkt på "bananskal" och fick hem en "tävlingsklar" hund när hon kom hem, borde inte vi vara i eliten för länge sen? Jag känner mig stressad över att ekipage som har börjat träna lydnad senare än oss, klättrar om oss snabbt.. och vi står kvar och stampar.. Ändå så går nästan varje träningspass sjukt bra och med stora framsteg med madde, vad gör jag för fel, har jag ingen förmåga att kunna utvecklas.. Varför kan inte vi klättra fort... Kanske ska ge upp.. 

Men jag har nu börjat tänka i lite andra banor.. Det kanske inte gör så mycket att det tar lite längre tid för oss än för andra att klättra i klasserna? Vi kanske inte utvecklas lika snabbt även om vi har nått väldigt långt! Visst att jag fick en tävlingsklar hund för klass !, men bara för att man har det så är det inte lätt. Istället har vi fått jobba med att ändra Maddes tänkande, att lydnad inte är så "dödsseriöst" som hon har trott, att lydnad är lika kul på tävling som det är på träning och att jag inte har så höga krav på henne som det tidigare har ställts.. Det behöver man inte ha med henne, hon sköter sig alltid exemplariskt, gör hon inte det så är allt på grund av att jag inte visar henne bättre.. Jag håller på och lär mig, jag kan inte så mkt om lydnad och jag vill verkligen lära mig.. Tror jag är rädd för att göra fel, att jag ska förstöra något, men jag kanske förstör mer genom att vara försiktig, eller? Att vi klättrar och utvecklas långsammare betyder inte nödvändigtvis att vi är ett sämre ekipage, att Madde är en sämre hund och att vi är dåliga.. De gångerna vi har tävlat har vi fått höga poäng t.ex 190,5p och det var dessutom på vår debut ihop. Vi har tagit 6 stycken 1:a pris ihop och de flesta av dom på riktigt höga poäng.. Är vi sämre för det? För att vi inte klättrar fort? Jag börjar nog tycka att vi inte är det, vi utvecklas bara i en långsammare takt, eller snarare JAG utbecklas nog i en långsammare takt.. Jag vill inte göra fel, jag vill inte vara dålig.. Jag önskar jag kunde få lite självförtroende, att jag kan inse att vi är grymma... Vi har grymt roligt ihop när vi tränar, en underbarare hund med mer arbetsmoral finns inte.. vi utvecklas och jag älskar Madde mer än nått annat! En del är i eliten snabbt, vi är också påväg dit även om det tar längre tid, men så småning om så ses vi där, i eliten och möter varandra.. Och då spelar det faktiskt ingen roll vilken väg vi tog dit, eller hur?   

 

Emelie

4 januari 2013 18:23

Jag tror att alla ska försöka få ta det i sin egen takt. Alla är vi olika och vi har även olika mål. Vi utvecklas dessutom efter hand och lär oss hela tiden mer. Har man t ex redan tränat och tävlat upp x antal hundar inom lydnad till hög nivå så går det ofta lite enklare för varje gång (även om man har sina svårigheter med varje hund, och man dessutom ofta höjer målen lite hela tiden). Det som tidigare kanske krävdes 200 träningspass för att få fram kanske nu bara tar mig 50 träningspass, vilket gör att min träning blir mer effektiv och de första grunderna (och ofta då även de första klasserna) går därför snabbare att ta sig igenom.

Att titta på hur bra det går för andra kan ibland sporra en till att bli bättre och jobba på mer med sin egen hund, men det kan även göra att man känner sig än mer stressad och tar med sig detta i träningen, vilket sällan brukar bli bra. Även här är vi olika och även samma individ kan påverkas olika från gång till gång beroende på vad det handlar om.

Många som snabbt håller väldigt hög nivå och dessutom lyckas hålla sig kvar där länge lägger ner oerhört mycket tid, pengar och engagemang på sin träning. De går kurser som hjälper dem att utvecklas, tar privatlektioner, åker på träningstävlingar, går med i träningsgrupper, hittar bra träningskompisar osv osv. Det kommer sällan gratis. Även här är vi olika. Själv hade jag absolut kunnat lägga mer tid på min träning, bli mer strukturerad och satsa ännu hårdare. Jag hade kunnat ha kommit ännu längre än vad jag har gjort om jag hade lagt ner ännu mer tid, energi och pengar än vad jag har gjort. Men det gör mig inte så mycket. Vill jag något annat så får jag göra på något annat sätt än det jag gör nu.

Det är lättare sagt än gjort att inte klanka ner på sig själv och att sluta titta på vad andra åstadkommer och därigenom få dålig självkänsla. Men jag tror att man kanske i det läget får fråga sig själv vad man själv vill då? Gör det mig något egentligen att det tar lite längre tid för mig att komma upp i elitklass än det har gjort för X? Om ja, vad kan jag göra för att ändra det? Om nej, då får man försöka släppa det (återigen: lättare sagt än gjort) och vara nöjd med sig själv och sitt beslut. Gör det mig något att det eller det momentet ser lite sämre ut än det gör för X? Om ja: vad kan jag göra åt det? Om nej: släpp det ;-)

http://www.mivinnas.se

 

Petra & Skurk

4 januari 2013 18:45

Kan bara svara för min del, men jag är ju en sån som inte vill lägga ner så mycket tid på att skaffa titlar efter vägen. Jag vill se hur långt vi kan komma och jag vill till eliten och fajtas :-) Vet inte hur många år Skurk kommer klara av att tävla heller, så kanske är det lite därför jag skyndar på också.. Men mycket har nog att göra med att jag har dåligt tålamod och hellre går upp en klass än att stanna kvar för att ta två förstapris till. Att man går upp en klass direkt betyder ju inte att man slarvar heller, inte i mina ögon i alla fall. Men hur man än gör är ju så individuellt, det finns väl inga rätt och fel? :-D

http://petraskurk.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sådär nu har vi bytt blogg! Den här bloggen kommer ligga kvar men jag kommer inte vara aktiv och skriva i den alls. Istället kan ni följa oss på http://bellashundliv.wordpress.com :) ...

Det är så jag känner mig just nu.. Det blir ingen liten valp för mig i sommar   Det blev tyvärr ingen parning mellan Kiwi och Cross, super tråkigt men det är ju tyvärr något man inte kan påverka... Jag har stått på intresselistan på en valp från Ki...

I söndags var jag o Madde i storfors och tränade med petra och skurk :) jätte rolig träning med många bra bitar och några lite mindre bra, men jag är jätte nöjd! Men De senaste dagarna har det blivit rätt lugnt med träning. Madde känns inte som v...

Igår eftermiddag gick jag, mamma o Ronny ut med alla hundarna för o lägga hårda spår på parkeringar och träna lite lydnad :) Madde spårade så fint, med en väldigt stor intensitet och markerade apporterna jätte fint :) Även Vincent och Dribbla spåra...

I söndags var det dags för årets första träningstävling i agility. En rätt liten tävling som var jätte kul. Madde kunde inte ha skött sig bättre    I första klassen kom vi in i ridhuset när de bara var 2 hundar innan oss, det var bara o slänga av täc...