Till o blogga! Fy på mig! Men all min energi den här veckan har gått åt till o jobba och ta hand om hundarna inprincip. Hela familjen är utslagna o förkylda är vi allihopa   Har inte blivit allt för mkt hund träning men endel lydnad har vi hunnit med och även agility. Madde gör stora framsteg varenda träning, med att få sug på hindrena och motivationen att jobba med mig men ifrån mig   Lydnaden går lika bra som vanligt, men börjar känna att tävlingen närmar sig nästa helg     Nervöös!!

Det vart såklart även skott träning den här torsdagen med, och det går bättre för varje gång! Vi gick iväg till samma ställe ungefär där vi var förra veckan och satte oss på en bänk. Tror madde nästan listade ut vad det var som var på G, men hon ble inte stressad. När första skottet kom så satte hon sig helt enkelt bredvid mig på bänken, och satt även där de andra skottena, hon skakade lite men inget mer = framsteg   När hon hade avreagerat sig så gick vi tillbaks till klubben och när vi var påväg dit så sköt dom igen? Inget som varken ja eller mamma var beredda på (de brukar bara skuta 4 skott under platsliggning men nu körde dom även budföring), madde gjorde ingen tempo växling alls utan fortsatte gå vid min sida precis som innan, hon kanske tittade lite men inge mer   Var nog mer ja o mamma som vart tagna på sängen! 

Och de mest läskiga den här veckan var nog igår, när madde sprang runt i parken och lekte med en pinne som hon brukar. Helt plötsligt så sprang hon inprincip på en hare som låg o tryckte, o iväg for både hunden och haren! Jag hann knappt reagera men trodde madde skulle komma tbx fort eftersom hon är väldigt matte kär. Sprang efter haren/hunden upp på kullen dom sprungit över och såg ingenting! Varken madde eller haren syntes.. De var då jag börja kalla på henne så högt ja kunde (eftersom de blåste som tusan)   Fortfarande ingen Madde i sikte... Efter vad som kändes som en evighet (vilket det inte var) så ser jag en vit prick komma springandes från en gård, när Madde hörde o såg mig så kom hon som en Jihuu   Glad matte o hel glad hund som tyckte hon var så himla duktig o jagade bort haren   

Kan säga att de är tur att madde har så pass mkt matte kärlek för hade de vart Kion som jagade haren så hade han nog inte kommit hem på ett par timmar! Han hade inte hunnit ifatt den men han hade inte gett sig me o spåra den