I Söndags så testade jag och Madde att gå ett hårt spår på en lätt snötäckt parkering. Vi har knappt gått några "hårda" spår vilket är väldigt trist, men nu ska vi försöka komma igång med det mycket mer då jag tror att det kan utveckla vårt spår arbete frammåt :) Första biten spårade hon med rätt hög nos, vilket hon gör rätt ofta i skogen också.. Men eftersom hon är väldigt noggran i skogen ändå och nästan aldrig missar så har jag inte velat bråka med henne, det känns som att det är hennes sätt att spåra på och eftersom hon sköter sig precis som hon ska så är jag nöjd :) men det vart lite svårare nu när det var ett hårt spår. Bara efter några meter så såg man att hon "sög" sig ner i spåret mycket mer och hon spårade riktigt fint :) fast det va nog när vi kom till första apporten som hon verkligen fick bekräftat för sig själv att "-jaa men de va ett spår jag gick", haha lilla gumman :P

Båda tyckte det va riktigt kul så nu ska vi verkligen ta och lägga mkt mer hårda spår i kombination med vanliga skogsspår när snön tillåter :)

Sådär nu har jag bestämt mig, jag och hundarna flyttar hem igen i slutet på december! Jag kommer inte börja på högskolan igen i vår som planerna var utan nu kommer jag leta för allt jag har och hoppas på att få börja jobba istället! Jag kom fram till det här beslutet tillsammans med hjälp av familjen och några vänner, jag har inte alls mått bra här uppe på senaste tiden och det ska bli skönt att komma hem.

Det är flera olika saker som har bidragit till att jag har mått dåligt här men den allra största är att jag hela inte har känt mig ledig en endaste dag på hela hösten, jag har på så sätt känt att jag har behövt bortprioriterat långa härliga träningar till kortare träningar med Madde, mils promenader har istället fått kortats av till 6 km åt gången och vi har inte haft tillgång till någon bil vilket har gjort att jag kan räkna gångerna som vi har kommit ut och spårat här uppe på mina 2 händer... När dessutom de flesta här uppe inte förstår mig, att hundarna och hundträningen betyder SÅ himla mycket för mig så blir det ännu jobbigare..

Jag mår psykiskt dåligt! när jag helt enkelt inte kan lägga den tid jag vill på mina hundar, att jag inte kan träna så mycket som jag verkligen vill! Jag vill träna mycket och komma långt, men här uppe står vi och stampar på samma ställe! Att Madde och jag har kommit ändå relativt långt (men ändå inte) här uppe i lydnaden bevisar bara på vilken grymt duktig och helt underbar hund jag har ? det finns inte en hund med mer arbetsmoral än vad hon har och jag älskar verkligen varje träning med henne ?

Men tänk vad långt vi hade kunnat komma om vi inte hade bott eller haft det såhär? Vi hade säkerligen nått årets mål, att t.o.m ta LP3 i lydnad och bli uppflyttade till högre klass i spår.. Men nu har vi inte ens vart i närheten av det.. Eller okej nu tog jag i lite, i närheten är vi och trycker men vi är inte redo att komma till skott! Det känns inte helt rättvist att kräva att Madde ska gå ut och klara lägreklass med så få spår senaste tiden.. Men åter igen så ser man vilken underbar hund hon är, för när man väl spårar med henne så spårar hon som en Gud! Förstå nu när vi kan spåra mkt mer, det kommer bli så jääkla bra :D

Jag kommer kanske ångra att jag inte skaffar mig en examen, men faktiskt så är det 2 1/2 års studier kvar till det och så länge orkar inte ens jag må dåligt.. Så nu ska vi åka hem, jobba och träna för allt vad vi har. 2013 ska VI lyckas UPPNÅ våra mål tillsammans!!

Man kan verkligen säga att Madde är väldigt bra på att vila sig i form på saker. Var drygt en månad sen vi tränade slalom sist och under dagens slalompass vart jag minst sagt FÖRVÅNAD! Madde "vesslan" Jonsson var som skjuten ur en kanon! Hon öste gärnet, var riktigt säker trots mitt snea och vinda rusta slalom med platspinnar   Istället för att bli stressad och missa pinnar om jag jagade på henne så ökade hon bara takten, som en liten iller. Tränade även snea ingångar från båda hållen och dom satte hon riktigt fint,  Så himla kul och se   

Och när känslan ändå var så pass bra så tänkte matte såklart att varför inte fortsätta testa nya saker, saker som vi har dragit oss för. helt enkelt att träna in så jag kan gå på båda sidorna slalomet. Har testat förut men då har inte madde förståt alls vad slalom är. Tror ni ögonen höll på att trilla ur på mig när hon tar hela slalomet super fint, dock inte med samma fart och säkerhet som på andra sidan, men hon tar det   Nu ska vi träna slalom mycket mer regelbundet så länge snön och vintern tillåter och sedan ta upp och fortsätta det i vår igen. Det i kombination med att jag har köpt gymkort och tränar både löpning, styrka och explosivitet så ska vi nog kunna bli riktigt farliga på agility planerna i sommar    

Kvällens andra inlägg blir om lydnaden, nånting har hänt men vi är inne i ett "flow" just nu som jag aldrig vill lämna! Madde är helt galet taggad, hela träningarna och på allt! vi gör   Missförstå mig inte, madde brukar vara taggad vid träning, hon älskar att träna, men hon brukar "tappa" lite av sitt bästa driv efter en liten stund in i passet, men nu är hon lika taggad hela tiden, trots att hon blir lite trött! Det brukar vara väldigt kul med lydnad men nu är det GALET roligt!   Momenten går grymt bra och det är så jääkla kul! Kanskee har de med att jag precis har bestämt att de inte blir någon klass 3 start inom den närmsta tiden då jag inte inte vill att vi ska gå ut och tävla förens vi är mer redo! Vissa moment är ju inte klara, vissa är iprincip klara men vi har endel kvar att jobba med o mest på uthålligheten vid flera moment och  att motivationen ska vara hög trots utebliven belöning.. Vet hur lätt jag har haft att känna press på att vi ska prestera på tävlingar tidigare, vill inte att de ska bli så igen, vi ska ha roligt ihop på tävlingar, de är de viktigaste   

Ojoj nu är de stoor skärpning som gäller! Inte ett inlägg på över 1 månad!   så därför tänkte jag slänga in 2 stycken på en kväll för att kompensera lite   Först måste jag berätta en snabbis om kennellägret! En av årets höjdpunkter där vi träffar massor av släktingar till Madde och härliga hundägare under en hel helg, massa hundträning, snack och skoj   Super gulliga Anna o finaste kullbrorsan Silver hämtade oss vid tåget i kopparberg och vi fick även åka med dom hela helgen eftersom ja inte har nån bil, guld värt, TUSEN TACK!

Nu då till Höjdpunkten på årets läger, vilket var mitt och maddes första spår på fredags förmiddagen! Tanken var att Natali skulle lägga ett halvsvårt spår på ca 700 m åt oss med lite klurigheter, Natali gick ut först och kom tillbaks sist och spåret hade blivit 1120 m och riktigt svår terräng haha   Därför blev det att jag o madde bytte spår med Peder och Kicken (tävlar elitspår) så vi fick deras ca 800 m långa spår. Det första spårläggaren (Kjell) säger är att det är ett upptag till spåret vilket vi aldrig ens har testat! Men vi går bara rakt ut mot spåret och ser hur Madde hanterar det hela, hon förstod inte alls varför vi gick där utan nått spår, men så fick hon upp det och tog först bakspår ca 2-3 m och vänder sedan självmant om och tar spåret i rätt riktning och spårar helt galet bra   hihi här kommer madde som aldrig har testat upptag och fixar ett i 90 graders vinkel och reder ut spårriktningen helt självmant, är hon helt underbart duktig eller vad?!   Resten av spåret var i blandad terräng med 6 eller 7 apporter och en kraftig spetsvinkel, vilket vi inte heller har gjort och även den löste hon helt galant! Kjell som hade lagt spåret (har hållt på med brukshundar väldigt länge) sa hela tiden att hon var grymt duktig och att han var mäkta imponerad igenom hela spåret, nått helt makalöst, och han varnade mig även sen att ja skulle hålla koll på henne så han inte snodde med sig henne hem   Så galet nöjd har jag nog aldrig vart med ett spår innan och de va helt klart vårt bästa spår någonsin!   Det som gjorde det hela lite extra roligt var att på kvällens samling vid grillplatsen så stallde sig Kjell upp och berättade hela historian om vårt spår, hur väldigt imponerad han var och berömde oss inför alla de andra, vart så rörd och glad att vi fick ett sådant beröm, bästa Madde    Det gjorde helt klart min helg, även om det var mycket annat roligt också och vi kommer leva på det spåret länge som motivation, att vi verkligen kan! 

Idag känner jag bara lycka! Lycka över att kvällens lydnadsträning gick huuur braa som hellst!    Efter maddes löp så har hon vart skendräktig, hon hade inte nån direkt arbetslust och hon var inte sitt vanliga glada jag.. Vi tog därför vila från all träning i 1 vecka och vi har nu haft 3 pass, dom 2 första kändes helt okej men inte riktigt som vanligt och så idag så var hon taggad upp över öronen och ville bara träna träna. Så skönt att hon är sig själv igen! Det man dock får passa sig för då är att inte överträna, ja får helt enkelt  hålla mig lite lugn och inte köra för långa pass nu i början, så hon fortsätter vara taggad   

Finaste stjärnan, hon räddade min dag!   

Tänk vad fort tiden går, att jag redan har haft madde i lite över 2 år, 2 helt underbara år   och tänk att min lilla tjej redan har fyllt 4 år! I fredags blev lillskruttan hela 4 år och det firades med långpromenad i skogen, märgben och en ny pipleksak som hon är smått skeptisk till hitills haha   Jag älskar min ögonsten nått så otroligt mkt, går inte att beskriva med ord vilken teamkänsla vi har och hur mkt hon betyder för mig! Så återigen: Grattis på födelsedagen i efterskott fina fröken blå   

Idag åkte jag, kion och madde ut i skogen för att träna tillsammans med Petra och Skurk. På schemat stod först och främst spår, men det blev även lydnad och budföringar då vi hittade skog/äng precis vid en fotbollsplan   I lydnaden fokuserade ja o madde på krypet och nerläggande teknik. Och jag måste säga att båda sakerna gick helt galet fint   Krypet är iprincip det enda momentet i lydnaden där jag måste dämpa madde väldigt mycket bara för att hon blir super het och taggad, vilket jag egentligen bara tycker är skit kul att se   Vi har inte jobbat så mkt på det på sista tiden, men ändå så förstod hon så himla bra, tänkte bakåt och tog det relativt lugnt haha! Tekniken i nerliggandet är tänkt till fjärrdirrigeringen, säger jag bara ligg (när hon står upp) så flyttar hon sig smått frammåt hela tiden, och eftersom jag har börjat få bra respons av henne vid nersättandet (från stå) då vi har jobbat massor med att tänka bakåt så tänkte jag att jag ska träna in att hon ska lägga sig bakåt, ungefär som en fällkniv, ska bli spännande hur hon svarar på det.. Budföringarna gick även dom super, va länge sen vi tränade det, men madde visste precis vad det hela gick ut på!

Spåret då? Jo det gick suuuper fint   Madde följde spåret så jäkla bra, alla olika vinklar, olika underlag och stigövergångar. Hon tog alla apporterna skit fint och hade ett alldeles utmärkt spårtempo, ett tempo som hon helt klart skulle orka hålla under 1 km spår. Och dessutom så löper hon. Dagens spår var ca 650-700 m långt och jätte roligt, Petra la ett riktigt roligt spår! Petra och skurk var super duktiga även de idag, första gången dom spårade på äng och dessutom ett full långt appelklass spår, med 3 apporter och skurk skötte det jätte fint   

Nu får vi jobba på om vi kanske ska hinna med och starta en lägre klass i höst!