Jag har funderat ett tag över det här, något som jag grämer mig över väldigt...
Är man en bättre förare/hund om man snabbt klättrar i lydnadsklasserna upp till eliten med halvdanna poäng men som ändå räcker till 1:a pris o kanske en tävling i varje klass? Än den föraren/hunden som det tar lite längre tid för att komma upp till eliten men som har höga poäng vid tävlingarna och som kanske tar LP:n i flera av klasserna? Jag säger inte att jag tycker att något av dom är rätt eller fel, att det ena är bättre än det andra.. Men jag har funderat över det.. Vet många som även klättrar snabbt och får höga poäng varje gång med.. Men är något bättre än det andra? Jag menar när alla de här hundarna är uppe i eliten och kanske ligger på en jämn nivå där, spelar det ens då någon roll vilken resa det ekipaget hade för att komma dit? Eller är huvudsaken att man har nått dit?

Jag känner mig väldigt ofta dålig som hundtränare, att jag är otillräcklig för att kunna ta till vara på den underbart duktiga hunden jag har! Att hon skulle ha kunnat komma mycket längre än vad vi nu har gjort med en annan förare.. Och dessutom har jag ju åkt på "bananskal" och fick hem en "tävlingsklar" hund när hon kom hem, borde inte vi vara i eliten för länge sen? Jag känner mig stressad över att ekipage som har börjat träna lydnad senare än oss, klättrar om oss snabbt.. och vi står kvar och stampar.. Ändå så går nästan varje träningspass sjukt bra och med stora framsteg med madde, vad gör jag för fel, har jag ingen förmåga att kunna utvecklas.. Varför kan inte vi klättra fort... Kanske ska ge upp.. 

Men jag har nu börjat tänka i lite andra banor.. Det kanske inte gör så mycket att det tar lite längre tid för oss än för andra att klättra i klasserna? Vi kanske inte utvecklas lika snabbt även om vi har nått väldigt långt! Visst att jag fick en tävlingsklar hund för klass !, men bara för att man har det så är det inte lätt. Istället har vi fått jobba med att ändra Maddes tänkande, att lydnad inte är så "dödsseriöst" som hon har trott, att lydnad är lika kul på tävling som det är på träning och att jag inte har så höga krav på henne som det tidigare har ställts.. Det behöver man inte ha med henne, hon sköter sig alltid exemplariskt, gör hon inte det så är allt på grund av att jag inte visar henne bättre.. Jag håller på och lär mig, jag kan inte så mkt om lydnad och jag vill verkligen lära mig.. Tror jag är rädd för att göra fel, att jag ska förstöra något, men jag kanske förstör mer genom att vara försiktig, eller? Att vi klättrar och utvecklas långsammare betyder inte nödvändigtvis att vi är ett sämre ekipage, att Madde är en sämre hund och att vi är dåliga.. De gångerna vi har tävlat har vi fått höga poäng t.ex 190,5p och det var dessutom på vår debut ihop. Vi har tagit 6 stycken 1:a pris ihop och de flesta av dom på riktigt höga poäng.. Är vi sämre för det? För att vi inte klättrar fort? Jag börjar nog tycka att vi inte är det, vi utvecklas bara i en långsammare takt, eller snarare JAG utbecklas nog i en långsammare takt.. Jag vill inte göra fel, jag vill inte vara dålig.. Jag önskar jag kunde få lite självförtroende, att jag kan inse att vi är grymma... Vi har grymt roligt ihop när vi tränar, en underbarare hund med mer arbetsmoral finns inte.. vi utvecklas och jag älskar Madde mer än nått annat! En del är i eliten snabbt, vi är också påväg dit även om det tar längre tid, men så småning om så ses vi där, i eliten och möter varandra.. Och då spelar det faktiskt ingen roll vilken väg vi tog dit, eller hur?